Inget ämne är tabu i Samirs vardag. Han är en desillusionerad nysvensk som delar förortslägenhet med en politiskt korrekt feminist och en slacker i rullstol med bristande hygien. Tillsammans ger de samhället fingret – både det långa och det pekande. Har de rätt? Ibland. Har de fel? Sällan. SAMIRS VÄRLD

Seriens skapare Max Gustafson har med Samir, Moa och Zingo skapat en kombination och miljö som är en riktigt lyckad skrattspegel för dagens samhälle. Och det skojas om allt.  Inget skämt är för lågt, för elakt eller för allvarligt för att ges uttryck i Samir. Då och då lär läsarna höja på både ett och annat ögonbryn.

Fastna-i-halsen-skrattet

Samhällskritiken och satiren är alltid närvarande i Samir. Ibland formuleras den genom andra personer än den kollektiva trion och deras vänner. Det sker oftast när Max Gustafson upptäcker något i vardagen som han tycker är fel, typiskt eller bara så knasigt att det måste ställas på kant och serveras ur ett roligare perspektiv.

Då är det fastna-i-halsen-skrattet som ger ansiktet den grimas som ser ut att dra i smilbanden. Igenkänningskomik på hög nivå, helt enkelt.

Samir 

är en kille i åldern 20-30 år som saknar ambition, intressen och utbildning. Detta gör honom förstås eftertraktad på arbetsmarknaden – INTE!  Istället driver han omkring i sina kvarter, slappar framför teven och käkar pizza för de pengar han ändå lyckas skrapa ihop.  En gång höll det på att gå riktigt illa. Valet mellan att hamna på gatan och hitta en snabb ekonomisk lösning var lätt.

I dag huserar därför ett kollektiv i hans redan tidigare trångbodda lägenhet. Men samboendet med feministen Moa och slackern Zingo visade sig vara långt ifrån enkelt …

 Moa

är feminist, vegan, djurrättsaktivist och porrmotståndare. Genom aggressiv argumentation får hon män att känna sig som sexualbrottslingar och köttätare som seriemördare.

Moa största problem är att människor går omkring och har andra åsikter än hon. Begriper de inte vilka fina och humana värderingar hon står för?

Omar

är Samirs mer sansade polare. Han nojar inte över småsaker. Men han tvingas på dem när Samir använder honom som bollplank och vill snacka av sig de mer eller mindre puckade tankegångar han dribblar med.

Mohameds pizzeria är deras favorithak. De är dock inte Mohameds favoriter. 

Zingo

är en bitter, rullstolsburen slacker. Varför han sitter i rullstol har inte någon med att göra. Däremot talar han gärna om för folk hur illa han tycker om dem. Att man har synpunkter på hans personliga hygien är något han … skiter i. Vad annars?

Sandra 

är Moas väninna. De träffas ofta på något café och pratar av sig. Med Sandra kan Moa prata om nästan vad som helst; jämställdhet, miljöfrågor, världspolitik eller att Samir alltid lägger sina fotsvettiga strumpor på köksbordet.

Max Gustafson

är född 1977 och bor i Göteborg. Han debuterade som serieskapare 1997 och slog igenom med serien Doglas i Göteborgs-Posten 2002.

Hälsa, kultur, människor, politik och relationer är bara några av de intressen han gärna diskuterar med Samir. Som få andra sätter de fingret på det som är nu. Ibland så träffande att läsarna skruvar på sig.

Skoj ska det förstås vara. Men inte på typiskt göteborgsvis. Ordlekar är bannlysta i Samir.